Vi hörde talas om en alldeles ensam väg på norra sidan Torne träsk, längst uppe i Sverige. Vi hörde berättas om rostiga, gamla bilvrak som rullade längs den ensliga grusvägen, bilvrak som fraktats över isen för länge sedan och tjänade som transportmedel mellan några okända småbyar i Talma sameby. En väg med början och slut, men utan anslutning till andra vägar. En alldeles ensam vägstump, en blindtarm mitt i fjällvärlden. Och vår nyfikenhet visste inga gränser. Hur är det möjligt att anlägga en väg där?  Vem har byggt den och varför? Frågorna var många och vi visste att vi var tvungna att åka dit och möta den med egna ögon: vägen i väglöst land. Eller Solitary Road som vi har döpt vägen till.